Ensamma

Ja, då har den guldiga resväskan åkt...och Ante också såklart...

...och även om Felix rymdes, så blev han kvar hemma... :-)

Nu väntar de sista dagarna innan skolavslutningen och sedan ett välbehövligt Sommarlov! Tänk vad oändligt ett sommarlov känns när man är 7 år. Önskar verkligen att jag kunde känna så fortfarande. Själv sitter man med almanackan och bockar av vecka för vecka...och vips var det höst... Nä, fram för att leva mer i nuet! Ja, jag vet...jag suger på det...måste alltid ha koll...skriva upp allt...men man kan ju i alla fall försöka...någon gång... :-)

I helgen väntar minst två kalas (eventuellt tre) och sedan ska grabbarna få vara med farfar i några dagar - gissa om de längtar? Jag tror inte att de pratat om annat de senaste veckorna - det var nog större det än att pappa skulle vara borta i två veckor... Funderar själv på att stoppa Klaran, vagnen och en fullpackad väska i bilen och åka upp till Umeå dessa dagar.

Det är lite segt med uppdateringar här och risken är att det blir ännu segare den närmsta tiden. Ska försöka (om inte annat så för resenärerna "over there"), men vi får se vad som hinns med. Nu ska jag borsta tänderna med Klarans tandborste (Ante behövde tydligen min också i USA...) och lägga mig och läsa ett tag.

Vi hörs - om inte förr, så senare...